Måndag den 15e vilket innebär att jag och Seth kämpat oss igenom två veckor av inskolning med allt vad det innebär. Ny miljö, nya människor i små och stora storlekar, dubletter av kläder och blöjor ( ja den förvirrade kontrollfreaken som bor i mig har haft fullt upp med sina listor) och så har vi gråtit, skrattat och haft en bra känsla i överlag.

 

Fräscha, fina och nya lokaler i form av tre avdelningar varav den Seth går på har bara ett och tvååringar där. Vilket jag tyckter är superbra. Liten och mysig grupp! Och så har vi fröknarna som jag haft fått uppfattningen om som lugna, jordnära och väldigt fina med barnen. Känslan av förskolan som helhet är väldigt bra och både jag och Erik känner oss trygga med att lämna S där. 

 

Hur har inskolningen gått då?

Ja det har väl varit blandade turer.. vilket är fullt förståligt.

Första dagarna gick det väldigt bra, han lekte med de andra barnen, tydde sig till fröknarna och brydde sig inte alls om att jag befann mig i rummet. Men så kom dagen då det var dags att säga hejdå, vinka av mamma och stanna kvar själv och det var inte alls lika roligt. Stora och jobbiga tårar rullade nerför den lilla knubbiga kinden och jag gick hem med en klump i magen. Det är aldrig roligt att lämna sitt gråtande barn oavsett men trots dessa tårar så kände jag någonstans ett lugn och en trygghet. Trygghet till fröknarna och förskolan så jag visste att han hade det bra. Vilket han såklart hade haft om än han nån gång under denna timme som jag lämnade han kom på sig och fällt en tår. 

Och när jag kom för att hämta hem han så gick han år andra hållet och ville inte alls hem, roliga unge! 

 

Den andra veckan har det bara gått bättre och bättre. Vid lämning var det alltid en eller två tårar och utsträckta små armar men innan jag ens lämnat förskolan så har gråtandet slutat vilket är en enorm lättnad även för mig.

 

I fredags när jag hämtade hem honom så konstaterade jag och en av fröknarna att inskolningen gått bra, han har jobbigt med just själva hejdå-momentet men sen går allt super vilket känns mer än bra. Han har knytit ett bra och tryggt band med en av fröknarna, leker bra med de andra barnen och vill inte alls hem när det är dags för hämtning och det gör ett mammahjärta glad!

 

Samtidigt som det känns vemodigt och sorgligt på något konstigt sätt då mammaledigheten har nått sitt slut så känns det helt okej att entra en ny tid och allt vad den tiden har att erbjuda.