Från morgon till kväll letar jag som besatt efter små tecken på att något är pågång. Att vakna om nätterna och känna efter, nej efter en kissstråle är vi tillbaka i sängen och hoppet släcks för stunden åtmindstonde till nästa kisspaus. Igår, inatt och starten av denna dag är inget undantag! 

 

Ibland behöver man ventilera, få något typ av svar på ens konstiga frågor eller beteende och då känns det skönt att slänga iväg en fråga eller två till någon som också är gravid. I mitt fall är det Carro som också väntar sitt första barn. Jag har många fina vänner runt om mig som jag får kloka råd av men i vissa stunder behöver man någon som upplever de jag själv upplever.

 

Sent igårkväll började jag & Carro prata över facebook om allt mellan himmel och jord, förhållanden, förväntan och ett helt nytt liv som väntar. Hur mycket som förändrats på dessa nio månader på så många sätt och jisses så skönt de känns att de finns någon likasinnad som delar mina tankar, gråter över töntiga saker och är så där äckligt lycklig.

 

Vi kom inte fram till något, vi konstaterade saker!

Vi har något nytt, helt underbart att vänta och mycket att gå igenom både på gott och ont.

Vägen kommer inte alltid vara spikrak, den kommer ha många gropar men också många fina stäckor och jag vill ta del av hela vägen.